Igår var jag och lyssnade på ett föredrag av Pasi Salonen, han pratade lite om modellering, att se sig själv vara den där idolen som man vill vara.
På Fitnessfestivalen innan jul så hörde jag Martin Lidberg prata om samma sak. Han berättade att när han höll på med brottning så åkte han till Ryssland och kollade in hur Karelin levde. Inte bara tränade, utan hur åt han, hur hälsade han på människor, vad har han på sig, hur reagerar han när han vinner… allt. Och när han tävlade i Lets dance så åkte han till Tyskland och gjorde samma sak med de tyska tävlingsdansarna… hur levde de? Och så modellerade han dem. Gjorde som dem.
Och Martin lyckades både med brottningen och med att vinna Lets dance.
Så 2011 ser mig själv som Chrissie Wellington! Önskar jag kunde träffa henne, se hur hon lever sitt liv. En sak som jag sett att vi har gemensamt är att när man googlar oss ler vi på i princip varenda j*vla bild. Vissa tycker att jag borde bita ihop och visa lite mer fighting face på tävling, men nu tänker jag inte påverkas av det.
Crissie ler när hon tävlar, det gör jag också. Bara till att bli lite snabbare så går det nästan inte att skilja oss åt 😉
